Blogg om mina resor, mitt andra hem i Thailand och min vardag i Sverige.

söndag, februari 04, 2018

Födelsedag

Idag är det min födelsedag, 48 år blir min siffra. Varje gång jag fyller år funderar jag på hur man ska känna sig vid en viss ålder, men jag känner ingen skillnad.



Att fylla år innebär att jag blir äldre och klokare eller hoppas att jag blir klokare och ser världen med andra ögon.

Hur jag ska "känna mig" som person ju äldre jag blir vet jag egentligen, men inget händer över en natt. När vi blir äldre får vi andra värderingar i livet och vi inser mer och mer vad som är viktigt och mindre viktigt. Så är det för mig i alla fall.

Några saker som jag har märkt under livet är att jag inte orkar lägga energi på att vara andra till lags som jag kanske gjorde förut när jag var yngre. För i slutändan har jag inget för det i alla fall. Jag vill omge mig av personer som faktiskt vill vara med mig för att de tycker om mig för den jag är, precis som jag tycker om dem.

Jag ödslar inte energi på energitjuvar och personer som bara tycker synd om sig själva. Visst vi kan alla gnälla och tycka synd om oss själva mellan varven, men det är inte det jag syftar på.

Jag påstår inte att jag är perfekt, för jag är långt i från perfekt. Jag har varit inne i negativa tankebanor för det är så vi människor fungerar. Det går upp och ner.

Men det som jag kan tycka extremt illa om är personer som hela tiden tycker synd om sig själva och som faktiskt inte gör någonting åt det och bara ältar samma sak igen.

Man säger också att man inte ska döma en person förrän man själv gått i samma skor och det är sant, det ska man inte. Men det är skillnad på att vilja förändra sig eller om man vill stanna kvar i samma gamla skit.

Hela min uppväxt har jag fått stå upp för mig själv och har egentligen aldrig fått någon uppbackning när livet eller situationer varit svåra. Visst har jag fått hjälp mellan varven, men jag har alltid fått klara mig själv i många lägen.

Det finns flera händelser under min uppväxt som varit fruktansvärt traumatiska och dessa har jag fått bära på i många år innan det kom till ytan.

Jag valde tex att bli mamma tidigt men det har gjort mig ganska stark och väldigt självständig. Mina barn är den finaste gåva livet gett mig.

Ibland funderar jag på att skriva en bok om mitt förflutna. Vem vet, det kanske blir en bok framöver.

Oj detta inlägg blev djupt och det var inte min tanke från början, men slutet blir inte alltid som man tänkt sig från början.

Ha en underbar söndag. Kram 

2 kommentarer:

Skriv gärna en kommentar.
Vid rutan "kommentera som" kan
ni välja "namn/webbadress" - då kan alla kommentera.

Tack för din kommentar
Stina

Follow Me @sparklingtajland